På 1640-talet blev Hans Weyler ägare till fastigheten, som numera heter Björns trädgård. Fastigheten övertogs av Kristian Osthoff som lät uppföra den nuvarande byggnaden. Näste ägare, med den gamla titeln, trädgårdsmästarålderman Fredrik Holmgren, byggde till en våning och genomförde en del ombyggnationer. Därpå följde Sven Bergqvist, även han titulerad trädgårdsmästarålderman Denne Bergqvist hade en dräng som hette Carl Gustav Björn. Han gifte sig med en av Bergqvists fem döttrar och blev så småningom en skickligare trädgårdsmästare än svärfadern. Han förvärvade egendomen efter Bergqvists död 1858 och köpte flera tomter i omgivningen. Björn satt även i Riksdagens andra kammare och i Stockholms stadsfullmäktige. (Källa: Wikipedia.)
Vem som äger fastigheten i dag är för mig obekant.
I dag står endast Malmgården kvar och parken har, mer eller mindre, förvandlats till en lekpark, med vidhängande dagis och skateboardramper mm. Det finns bänkar, men de frekventeras väl knappast, eftersom ungar för, som bekant, ett oväsen utan like.
Däremot vimlar det av trappor, vilka går åt alla möjliga håll och kanter och är, i mina ögon, alldeles för många, men behovet av dessa kanske ändock är behövligt.
- Mot Kapellgränd, 8+7 steg.
- Utanför moské, 3+3 steg.
- Upp till moské, 10+7+3 steg.
- Sidotrappa med ramp, 9 steg.
- Till lekpark 16 steg.
- Till restaurang Babylon, 3+10 steg.
- Mot Götgatan finns tre trappor om 8 steg.
- Restaurang Ming Gardens tak, 3 steg.
- Mot Kapellgränd 14+8+8 steg.
- Till platå nedanför restaurang Babylon, 9+10 steg.
- Från parken ungefär vid Ming Garden, 23 steg. (den bortre trappan = bild 6)
- Mot park 8+8 steg.
- Lekrektangel, 3 steg.
- Från lekplats, 6 steg.