Och varför just Östra Södermalm?

Två kanske berättigade frågor, och det enda jag kan svara på dessa är att, jag vet var dessa trappor finns. Och Östra Södermalm, men det vet förstås varenda katt, begränsas i mitten av Götgatan. Resten av Södermalm bryr jag mig inte särskilt mycket om. Där finns ju, i stort, bara Hornsgatan med dess trafik och den är ju inte mycket att plåta, eller skriva om, eller ens hurra för. Och särskilt många trappor finns där inte heller, tror jag?

Det var sålunda i februari, nådens år 2009, som denna idé dök upp i roten på mig. Jag satt i mitt hem på Söder i Stockholm och hade mördande tråkigt, väntande på att få åka ned till stugan vid Vänern. Dit jag nu, för övrigt, har flyttat för gott.

(Jag tycker Stockholm och speciellt Söder har blivit så förändrat, att det knappt längre är tillhåll för människor. Men eftersom jag är född i kvarteret Kristallen, Klippgatan, ser jag förändringen som skett under mina knappt sjuttio levnadsår. Det är väl något nostalgiskt? Törhända är det folket som kommit in och bosatt sig och nu verkar äga stadsdelen. Knepiga typer?. Och vad är egentligen en hipster?)

Trappor, tänkte jag, kan få både tiden och mig att gå. Beslut och handling, hos mannen ett! Ut och plåtade alla trappor jag såg. Räknade steg och skrev protokoll. Rände runt överallt, men hela tiden verkade det dyka upp nya objekt. Ety, alla typer av trappor skulle plötsligt vara med, utom de, vilka låg, så att säga, infogade i själva huskroppen och inte stack ut på trottoaren. Många vändor blev det och hur många trappor som helst. Jag orkar inte räkna dem alla…

Det slog mig, att nästan alla nybyggda trappor är förfärligt fula. I det avseendet tar den som leder från Folkungagatan 166 upp till Lotsgatan (122 steg) priset. Dessutom är den obekväm att gå i, vilken riktning man än väljer att gå. Man undrar ju…?

Jag tyckte att det fanns ett system i det jag höll på med, eftersom allt var numrerat och namnsatt. Jag var rätt nöjd med det hela. Morgonen vid avfärd till Vänern, slog det mig, att alla trappor runt Sofia kyrka inte fanns i kameran. Jag är ju trots allt född i skuggan av denna uppochnedvända glasstrut, så dessa trappor och steg måste finnas med. Kanske en förträngning? Jagade likväl upp och förevigade även dessa.

Väl vid Vänerns strand och en gryende vår föll hela rasket ned i det förträngdas dal. Vår, sommar och höst ramlade iväg och mörkret infann sig. Nu, tänkte jag, ska jag ta tag i mitt trapprojekt. Men jag gav upp. Lystern fanns inte kvar och jag gav egentligen inte ett vitten för Östra Södermalms trappor. Jag hade tappat lusten helt enkelt.

Men alla dessa bilder! Skulle de bara vara till förfång? Jag hade ändå lagt ned ett visst jobb på det hela.

Anna…! Dottiren, jobbar ju med formgivning av grafisk art. Hon är duktig och är kanske lösningen. Med tvekan tog hon emot hela materialet. Men började tydligen peta i det.

Jag har försökt, efter förfrågan och viss påstötning, att komplettera med viss text, men gubben är gammal, så det har blivit som det har.

I skrivande stund, vet jag inget om utformningen. Men jag litar till fullo på henne och hennes eminenta snille och smak. Jag tackar och anser, att det är hennes verk, att hela projektet har blivit någon slags verklighet.

Hela materialet blev klart och publicerat på webben till min 70-årsdag. Det vill säga den 3 augusti 2010.

Conny Linder

PS.Texter, vilka ibland svävar ut, har jag hämtat från alla möjlig håll och kanter, och förstås ur eget vetande. Om någon text känns igen från något speciellt ställe är detta inte omöjligt. Om det skulle väcka vrede, obehag eller annan känsla, kontakta mig så att vi kan lösa denna konflikt. DS.

conny.linder@gmail.com